rip min bästavän
jag sitter & snackar med evve om en kompis hund, plötsligt märker jag hur suddigt allt blir, jag ser inte vad jag skriver, sen börjas det, tårarna slutar inte rinna. sitter även & lyssnar på beyonces låt halo..du är ju min ängel så varför inte?
du är nu bara aska, inte i mitt hjärta men det jag ser är aska. ibland kan jag komma hem & ändå säga "hej bea & oz.." FUCK FUCK FUCK he is gone. han är inte här, eller jo kanske, vem vet? jag har aldrig varit död? varje gång jag sätter mig i soffan så kollar jag alltid ditåt, mot bokhyllan..där din aska står, där du är , tror jag, jag tror att du är där, är du? det är en sorts ensamhet att inte ha dig här. nu ser jag inte igen. det har varit jobbigt, men jobbigast var ändå innan. man kunde inte kolla på dig utan att tänka på hur mkt du betyder & att du snart skulle försvinna. du fanns för oss i 6 jävla år, från usa till spanien till svergie. du har inte varit med om lite heller för den delen, men du var stark, du är stark.du var min bästa vän, du är min bästavän. du var min pappas "son", som han sa, du är min pappas "son", du var min själ & mina andetag, du är min själ & mina andetag. jag saknar att man inte kunde sova för att du snarkade så högt, jag saknar att du kunde sno våran mat ibland & ta upp all plats i soffan, men mest så saknar jag dig. du var så mycket mer än allt. du var med oss när det var som jobbigast... fan fan fan varför så tidigt..6 år är inte så mkt? vi visste att du inte skulle leva så länge eftersom att du var den sorts ras, men vi trodde minst till 8 iaf. men sedan började du bli sjuk & sen hade du inget hår kvar, du började få exem & sår över hela kroppen.. :( , dagen då jag fick reda på att du inte skulle finnas länge till så bråkade jag & pappa, sedan gick jag upp på mitt rum , sedan ropade han ner mig men jag vägrade, vägrade verkligen komma ner, men gick ändå tillslut..då sitter alla i soffan, så jag sätter mig & då säger pappa " vi måste bärja tänka på ozzy, han är gammal & sjuk..han finns inte så mkt längre" .. tårarna rann på mamma & lina, & jag kunde se att pappa nästan grät..där satt jag & inte fick fram ett ljud..gick upp & skulle försöka sova, smsade lite medevve men jag böt sedan ihop, mamma kom upp & frågade hur det var, jag sa bra, men hon la sig brevid mig & sa att jag skulle försöka sova, det var omöjligt..ov inte så mkt den natten , det var en av dom värsta nätterna i mitt liv. drygt 2 veckor senare så sov jag hos evve på en torsdag, på torsdag kväll ringer mamma & säger att dom vill avliva ozzy på fredagen, jag vägrar låta dom göra det, jag vill vara med min älskling innan .. så dom väntar, på lördag är mamma & pappa på fest..några dar går & på måndag efter skolan säger mamma att dom ska avliva min älskling dagen efter.. tisdagen den andra december alltså. jag säger inget, jag kommer iaf få vara med honom dom sista timmarna.. han skulle avlivas vid lunch tid. jag vaknar på tisdagen & går upp & fixar mig. sedan 20 över 7 så går jag in i sov rummet & där sitter han i ett hörnet på mammas & pappas överkast, han kollar sorgset på mig & jag börjar prata med honom, säger att han är en av dom som betyder mest för mig & att jag kommer sakna han & att han ska ha det bra, dom om han skulle på en jävla thailand resa? men vad ska man säga egentligen? jag gick till skolan..kommer ihåg att alla var sjuka förutom nina som jag var med hela dagen..gick in på toa för att torka små tårar hela tiden. orkade inte gråta inför alla, inte ens nina visste så..vi lunch kunde jag inte sluta titta på klockan, jag kollade mig i spegelen hela tiden & kollade nära så jag inte drömde. jag försökte ha ett motto , det blev " jag ska inte vara ledsen för att du inte kommer finnas mer, utan jag kommer vara glad för att du funnits" det är mitt motto än idag, snart 4 månader senare. du förändrade hela min värld. jag glömmer dig för fan aldrig. du var så speciell & det gick alltid att prata med dig oxå, inte så att du sa till nån annan.. I miss u so fucking much. visst, tårarna rinner & det blir svårt att andas men jag är fan glad över att du funnits för mig & min familj i dom svåraste tiderna, pappas fängelse tid, farfars död, morfars sjukhet & pappas misshandel, mm.. kommer ihåg vad du gillade bäst, det var på sommrarna när mormor & morfar bodde hos oss i deras husvagn.. du sprang alltid dit & morfar fick skäll av mamma för han gav dig så mkt mat. hur du låg på pappas mage varje gång vi kolla tv? och när du kom in anfådd efter ha lekt så jävla mkt med den där basket bollen! har så mkt jag vill säga men får inte ut det i ord..jag älskar dig, du var en av dom som betyde mest. du är en av dom som betyder mest. I will never forget u baby boy ozzy renström, rest in peace & hälsa syrran <3
du är nu bara aska, inte i mitt hjärta men det jag ser är aska. ibland kan jag komma hem & ändå säga "hej bea & oz.." FUCK FUCK FUCK he is gone. han är inte här, eller jo kanske, vem vet? jag har aldrig varit död? varje gång jag sätter mig i soffan så kollar jag alltid ditåt, mot bokhyllan..där din aska står, där du är , tror jag, jag tror att du är där, är du? det är en sorts ensamhet att inte ha dig här. nu ser jag inte igen. det har varit jobbigt, men jobbigast var ändå innan. man kunde inte kolla på dig utan att tänka på hur mkt du betyder & att du snart skulle försvinna. du fanns för oss i 6 jävla år, från usa till spanien till svergie. du har inte varit med om lite heller för den delen, men du var stark, du är stark.du var min bästa vän, du är min bästavän. du var min pappas "son", som han sa, du är min pappas "son", du var min själ & mina andetag, du är min själ & mina andetag. jag saknar att man inte kunde sova för att du snarkade så högt, jag saknar att du kunde sno våran mat ibland & ta upp all plats i soffan, men mest så saknar jag dig. du var så mycket mer än allt. du var med oss när det var som jobbigast... fan fan fan varför så tidigt..6 år är inte så mkt? vi visste att du inte skulle leva så länge eftersom att du var den sorts ras, men vi trodde minst till 8 iaf. men sedan började du bli sjuk & sen hade du inget hår kvar, du började få exem & sår över hela kroppen.. :( , dagen då jag fick reda på att du inte skulle finnas länge till så bråkade jag & pappa, sedan gick jag upp på mitt rum , sedan ropade han ner mig men jag vägrade, vägrade verkligen komma ner, men gick ändå tillslut..då sitter alla i soffan, så jag sätter mig & då säger pappa " vi måste bärja tänka på ozzy, han är gammal & sjuk..han finns inte så mkt längre" .. tårarna rann på mamma & lina, & jag kunde se att pappa nästan grät..där satt jag & inte fick fram ett ljud..gick upp & skulle försöka sova, smsade lite medevve men jag böt sedan ihop, mamma kom upp & frågade hur det var, jag sa bra, men hon la sig brevid mig & sa att jag skulle försöka sova, det var omöjligt..ov inte så mkt den natten , det var en av dom värsta nätterna i mitt liv. drygt 2 veckor senare så sov jag hos evve på en torsdag, på torsdag kväll ringer mamma & säger att dom vill avliva ozzy på fredagen, jag vägrar låta dom göra det, jag vill vara med min älskling innan .. så dom väntar, på lördag är mamma & pappa på fest..några dar går & på måndag efter skolan säger mamma att dom ska avliva min älskling dagen efter.. tisdagen den andra december alltså. jag säger inget, jag kommer iaf få vara med honom dom sista timmarna.. han skulle avlivas vid lunch tid. jag vaknar på tisdagen & går upp & fixar mig. sedan 20 över 7 så går jag in i sov rummet & där sitter han i ett hörnet på mammas & pappas överkast, han kollar sorgset på mig & jag börjar prata med honom, säger att han är en av dom som betyder mest för mig & att jag kommer sakna han & att han ska ha det bra, dom om han skulle på en jävla thailand resa? men vad ska man säga egentligen? jag gick till skolan..kommer ihåg att alla var sjuka förutom nina som jag var med hela dagen..gick in på toa för att torka små tårar hela tiden. orkade inte gråta inför alla, inte ens nina visste så..vi lunch kunde jag inte sluta titta på klockan, jag kollade mig i spegelen hela tiden & kollade nära så jag inte drömde. jag försökte ha ett motto , det blev " jag ska inte vara ledsen för att du inte kommer finnas mer, utan jag kommer vara glad för att du funnits" det är mitt motto än idag, snart 4 månader senare. du förändrade hela min värld. jag glömmer dig för fan aldrig. du var så speciell & det gick alltid att prata med dig oxå, inte så att du sa till nån annan.. I miss u so fucking much. visst, tårarna rinner & det blir svårt att andas men jag är fan glad över att du funnits för mig & min familj i dom svåraste tiderna, pappas fängelse tid, farfars död, morfars sjukhet & pappas misshandel, mm.. kommer ihåg vad du gillade bäst, det var på sommrarna när mormor & morfar bodde hos oss i deras husvagn.. du sprang alltid dit & morfar fick skäll av mamma för han gav dig så mkt mat. hur du låg på pappas mage varje gång vi kolla tv? och när du kom in anfådd efter ha lekt så jävla mkt med den där basket bollen! har så mkt jag vill säga men får inte ut det i ord..jag älskar dig, du var en av dom som betyde mest. du är en av dom som betyder mest. I will never forget u baby boy ozzy renström, rest in peace & hälsa syrran <3
Kommentarer
Trackback
